Enligt statistiken har antalet mjölkgårdar minskat i Sverige de senaste 40 åren. Året 1979 fanns det 46 000 mjölkgårdar i vårt land där flertalet gårdar var små lantbruk med 10 – 24 mjölkkor per gård. Detta kan jämföras med dagens cirka 3000 mjölkgårdar som visserligen är betydligt större mjölkgårdar med ett stort antal mjölkkor på uppemot 500 – 1000 kor per gård, men det innebär också enligt många yrkesverksamma inom jordbruksnäringen till en minskad inrikes mjölkproduktion som leder till ett ökat behov av importerade mjölkprodukter. Mer information om dessa siffror finner ni på Lantbrukarnas Riksförbunds (LRF) hemsida som presenterar aktuella siffror för dels antalet gårdar, mjölkproduktionen i procentandelar samt hur Sveriges mjölkgårdars miljöpåverkan ser ut jämfört med internationella mjölkgårdar.
Nötkreatur
På en mjölkgård hittar du kor (Bos Taurus) , dessa kallas också nötkreatur, nöt, kossor eller nötboskap. De är av familjen oxdjur och är som det heter domesticerade, det vill säga tamboskap eller tamdjur. Kon är det vuxna hondjuret som efter att ha fått en kalv producerar mjölk. Hanen kallas tjur, och det unga hondjuret kviga. Kalven kallas därmed efter sin könstillhörighet kvigkalv eller tjurkalv.
Denna art är idisslare och betar i huvudsak gräs och örter. En betesmark där kor går om somrarna kan innehålla lika många arter som en djungel, därmed är kor mycket viktiga för att bibehålla mångfalden av arter i våra svenska marker. I Sverige har vi en djurskyddslag som
bland annat har gett beteskrav för kor, och enligt denna måste kor äldre än 6 månader ges möjlighet att beta utomhus på sommaren i minst 6 timmar per dag. Tidsperioderna för dessa betesmöjligheter kan variera efter vilken del av landet gården ligger, i södra Sverige ska korna ha tillgång till bete 6 timmar per dag i fler månader än i exempelvis längst upp i norr. Man har därmed tagit hänsyn till olika klimatförhållanden för den aktuella gården som korna finns på. Det har i tillägg blivit allt vanligare med lösdriftsstallar för kor på de modernare mjölkgårdarna idag än förr, då korna idag då inte står uppbundna utan istället kan ströva fritt inomhus vintertid och kan utöva sina naturliga beteenden att ströva ganska så fritt samt röra sig obehindrat. I dagens mer modernare ladugårdar kan korna därmed röra sig fritt mellan utfodringsplatser, ligg/viloplats och mjölkningsstationen. De bor alltid tillsammans med andra kor, då de är utpräglade flockdjur. Både de företag som köper mjölken från mjölkgårdarna och djurskyddsmyndigheten har som uppgift att kontrollera mjölkgårdarna för att se efter att korna efterlever djurskyddslagen och har det så bra som möjligt.
Storleken på kor och vilka raser som främst används i Sverige
Kor varierar mycket i storlek efter ras. Vissa är specifika mjölkraser, andra används främst som dragdjur medan det också finns specifika köttdjurraser inom denna art.
På våra svenska mjölkgårdar används främst raserna Svenskt Låglandsboskap (SLB) som är svartvitbrokiga, samt Svensk Rödbrokig Boskap (SRB). Den sistnämna rasen är brunrödvitbrokig i pälsfärgen. En ko kan bli så gammal som 20 år gammal om hon får vara vid god hälsa.
Om författaren